Titel: Silent Hill 3
År: 2003
Utvecklare: Team Silent
Utgivare: Konami
Genre: Survival Horror
Antal Spelare:1
Format: PS2 PS3 PC
Åldersgräns: 16 år
Regissör:Kazuhide Nakazawa
Musik: Akira Yamaoka

Handling:
Spelet börjar med en kvinna som befinner sig i ett mardrömslikt tivoli. Miljön är mörk och dyster och
rostig. Kvinnan som heter Heather vet inte var hon är men hon utforskar miljön. Hon försöker hitta en väg
därifrån och till slut kommer hon till en tågräls som hon börjar följa. Till slut blir hon påkörd av ett tåg.
Det visar sig att det hela var en dröm och när hon vaknar så befinner hon sig på en restaurang i ett
shoppingcenter. Hon går ut från restaurangen och stöter på en detektiv som säger att han har något väldigt viktigt att berätta och att det handlar om hennes födelse. Under spelets gång får man spela som Heather där man försöker hjälpa henne att ta reda på sin bakgrund.

Gameplay:
Det finns olika svårighetsgrader och pussel. Pussel blir svårare om man väljer en svårare
svårighetsgrad. Man kan använda olika vapen genom att utforska världen och redan i början av spelet
hittar man en pistol. Ammunition är dock ganska sällsynt så man får vara noggrann med att inte slösa på
det.

Ljud:
Musiken är gjord av den legendariske kompositören Akira Yamaoka som med sin unika ljuddesign
skapar en obehaglig och speciell stämning.

Grafik:
Grafiskt är spelet vackert och detaljerat trots sin inriktning på skräck.

Betyg/Motivering:
4.5/5 Det är ett spännande och stämningsfullt äventyr som håller i sig från början till
slut.

Jag gillar stämningen i spelet, det innefattar både musiken, miljöerna och ljuddesignen. Miljöerna är
väldetaljerade och brukar innehålla rost-texturer bland annat. Nästintill alla miljöer man befinner sig i är
mer eller mindre förfallna eller ger en känsla av att de varit övergivna en lång tid.

Ljuddesignen och musiken i spelet är väldigt välgjord vilket gör att man lever sig in ännu mer i miljöerna.
Spelet innehåller stunder av tystnad, den typen av tystnad som känns som ett tomrum som hjärnan
försöker fylla. Detta inger en känsla av obehag som sedan blir ännu starkare när musiken och

ljudeffekterna sätter igång igen därför att man inte vet vad som ska hända härnäst. Det är en känsla att
vara rädd för det okända.